MIN RESA
Det går upp och ner hela tiden när man jobbar i ett annat land. Ibland tänker man så mycket att man hamnar i onda cirklar. Därför är det viktigt att reflektera det positiva i det hela. Om jag tittar tillbaks på vart jag befann mig för några år sedan, så hade jag aldrig vågat tro att jag skulle flytta till ett helt annat land och lämnat " the comfort zone". 
 
Känslan av att lyckas- är oslagbar. Veta att min envishet drivit mig fram till vart jag befinner mig idag. Att jag visste innerst inne att detta skulle vara bra för mig. Detta skulle göra mig glad, och jag skulle få en sådan erfarenhet med mig i livet. Jag visste hela tiden i flera år att jag ville göra det här. Däremot visste jag inte om jag skulle ta tag i det och verkligen göra det. Känslan när jag satt på flygplanet med mitt liv packat i en 20 kg resväska, uppe bland molnen och framme i mitt blivande land.. oslagbar. 
Jag har alltid varit hård mot mig själv och satt höga krav. Jag har alltid tryckt ner mig själv och känt att så länge alla andra runt om mig är glada- så spelar inte min vilja någon roll. Jag har aldrig riktigt fokuserat på min egna lycka.. I efterhand gör det mig ledsen. I flera år lät jag mig vara olycklig och förvandlades till någon jag inte ville vara. Jag tappade bort mig själv på vägen och kunde inte tro att jag skulle få vara lycklig igen. Däremot- vad är lycka? Det kan betyda så olika för alla. Lycka för mig är att känna att jag är behövd och älskad. 
Tonåren var otroligt kämpigt för min del. Idag är jag ingen tonåring längre. Jag är 20 år gammal och kan alldeles själv styra över mitt egna liv. På ett sätt kan jag bli ledsen att jag aldrig fick uppleva det "typiska tonårslivet" som alla andra ungdomar. Jag fick istället bära ett tungt bagage på vägen vart jag än befann mig. Det känns däremot skönt nu att jag fått en nystart och allt kan bara bli bättre o bättre. Hade jag inte gått igenom allt, vem vet vilken person jag hade varit då? Kanske en egocentrisk ungdom som bara bryr sig om ytan? Jag känner mig så mycket mer mognare än de flesta i min ålder. Jag uppskattar småsaker mer än andra och känner en otroligt stark kärlek till min familj. Allt det vi gått igenom tillsammans har bara gjort oss starkare. 
 
Idag bor jag i UK, jag är fast anställd, jag reser så mycket jag kan på min lediga tid, jag är öppen för nya vänskapskontakter med vänner från världen över, jag har inga höga krav på mig själv längre. Jag kan ge mig själv en klapp på axeln och tänka " Äntligen Agnes... du valde rätt beslut och detta kommer göra dig gott. Du gjorde det. Du flyttade tillslut till England som du drömt om i flera år.. du packade resväskan och gav dig iväg på ditt livs äventyr.."
Detta gör 13-åriga Agnes lycklig och stolt!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like